COACH WANTED

EGF had two coaches for past 6 months, but Kristof got offer to take care Hungarian Cadett Team and we need to find another good coach asap.

More about position below:

En Garde Fencing Club is located in Solna, 10 min north of the city center of Stockholm, the capital of Sweden. Our fencing hall is very well located close to buss, underground and commuter trains. We have around 100 active fencers from 7 years old to senior. Trainings are arranged in groups according to five (5) levels; beginners, youth1, youth2, juniors and adult beginners. Our fencers are focusing on foil, adult beginners practice epee, juniors and seniors compete from time to time in sabre and epee. We are practicing 5-6 days per week. The Hall is equipped with 8 full size fencing strips, and we have a separate place for individual lessons

We are offering: A 75% of full time assignment with start in March 2017. There is possibility to earn additional salary for private lessons outside practice schedule. Help will be provided to go thru residence and work permit (Not complicated for EU citizens) As well as finding proper apartment or room in house depending on need. The Fencing coach job at En Garde Fencing Club consists of: - Leading group and individual practice according to our schedule - Coaching our fencers during competitions - Together with head coach plan and develop practice and competitions for all levels and whole season - Leading trainings camps - Communicating with parents and fencers - Help during additional events (promotion, shows, etc.) Working hours are Monday to Friday 16:00 - 21:00 and some weekends depending of competitions. Actual offer includes around 18 hours of group practice per week and admin work for the rest up to 30 hours. Vacation is adjusted to school holidays. Our Head coach will guide the new coach during the whole contract and will be acting as contact person.
Qualifications: Musts: We are looking for an energetic, pedagogical person with high ambitions in everything he/she does. A fencing coach, specialized in foil, with good competency in epee, who has at least one (1) year work experience. Great leadership skills with the ability to listen and direct people in the right way. The preferred candidate speaks good English and is willing to learn Swedish, all additional languages are an extra plus, since our head coach and other people in the association speaks other languages too. Extra plus if the candidate has: -        Experience as a competitive fencer on international level or still is an active fencer- Have additional courses; strength and conditioning practice, fitness etc. -        Is a fencing referee -        Has good knowledge and skills for fencing equipment reparation -        Has experience as a coach during competitions on international level We are looking forward to your application, including a CV, personal letter and letters or recommendation. Deadline for application February 15th 2017 Please send application goral.tomasz@gmail.com If you have any questions feel free to contact our Head coach Tomasz Goral: Email: goral.tomasz@gmail.com

En stor fundering, efter lång paus

Trotts jag fixar mycket och hanterar många bollar i luften, tid räcker inte att göra allt. Har skrivit en del inlägg som blev aldrig publicerad. Men det kommer, allt som är aktuellt och universellt kommer publiceras.

Idag börjar jag med ett brev, brev som jag skrev efter en av träningar.

Hoppas läsvärt:

På torsdagar brukar jag prata lite med masters grupp i början av träningen, ibland är det bara ”kolla laget” snack ibland är det lite mer styrd berättelse som har sitt gömd agenda.

Sånt samtal skulle vi ha en torsdag (2 veckor sen)

Jag frågade (22 närvarande):

Vilka vill vara svensk mästare? … alla räckte upp handen

Vilka vill åka på EM och VM? … alla räckte upp handen

Vilka vill ta medalj på EM och VM? … alla räckte upp handen

Cool, tänkte jag, då har vi 22 motiverade och villiga fäktare som vi (Kristóf och jag) kan jobba vidare några kommande år (bara några för man vet aldrig när ungdomar i Sverige bestämmer sig sluta)

Då kommer jag djupare, närmare till min gömda agenda,

Jag frågar:

Vilka av er kan vara svensk mästare? … 4 räckte upp handen.

Jag repeterade fråga, och förklarade att det handlar inte om aktuellt säsong, bara ”i framtiden” kom 1 hand till.

Jag trodde inte det jag ser!

Jag hade 22 ”bästa” ungdomar i klubben, och knappt 4-5 tror på det de gör, knappt 20% vågar tro.

Varför??????

Jag kan ganska lätt göra de snabbare, jag kan göra de starkare, jag kan lära ut teknik och taktik, jag kan även lära ut de en del beteende under matchen, lite tricks, men jag kan inte ändra deras karaktär.

Jag kan forma deras karaktär och försöka ta fram det som i fäktningen för de kommer fungera bäst. Det handlar inte att alla ska vara superkaxiga, det handlar att hitta det som kommer vara deras starka sida, och det som tillsammans med individuellt anpassad teknik och taktik kommer ge resultat inom kort.

Men oavsett vad man gör, måste man TRO på det man gör, … våra ungdomar inte tror

Hur kan jag vara effektiv som tränare?

Till visst ålder alla mina fäktare tränas upp på samma sätt, sen upptäcker vi det som fungerar bäst, och det som fungerar sämst. Jag vil att så länge det går att de kan fäktas ”universal” Men runt kadett ålder upptäcker vi att varje fäktare har sina ”tendenser” visa gillar mer attackera, vissa gillar avvakta. Det kommer vi göra deras stark sida, så stark att den täcker allt som inte fungerar, och vi kommer lära os fäkta på sånt sätt att det tar långt tid och vi kommer få massa poäng innan vår motståndare upptäcker våra brister. För brister har alla. Det brukar ta väldigt långt tid att eliminera brister, att ändra reflexer speciellt för fäktare som har lärt sig fäkta någon annanstans och har bytt till oss.

Men att kunna göra detta behöver jag 2 saker i grunden.

Regelbunden och disciplinerad träning är en av det (2 gånger per vecka räknas inte som regelbunden). Andra är tron att det vi gör är det som kommer leda os där vi vill.

Allt som fungerar i idrott ligger på två ben, hårt jobb och självförtroende, en utan andra kommer inte garantera att vi når långt. Fäktning är kampsport, här möter man en annan människa som tänker, analyserar och försöker besegra os. Det räcker inte bara vara snabbare och slå en viss tid, det räcker inte lyfta upp mer än man klarade senast. Det handlar mycket om att lura motståndare.

Man måste vara liten psykopat faktiskt, för att vinna en fäktmatch måste man ha viljan att ”skada” den andra, dessutom skada (genom träff) på ett smart sätt, manipulera avstånd, moment, reaktion, och ta sina chanser.

Tron (och självförtroende) att det man gör ska leda mig nånstans är en grund till allt.

Ni har tur eller otur att i EGF finns tränare som vill vinna, de vill att EGF-are är bäst, och just nu (så länge de orkar) det är fokus nr. 1. Här måste ni tolka det rätt – det handlar inte att alla måste vinna, det betyder inte alla måste blir svenskt mästare eller åka på EM, men om vi ser någon som enligt os har potential att göra saker bra, har t.om talang, då vill vi att den talang utvecklas, då kommer vi pressa, då kommer vi styra upp det. Här kommer en roll till föräldrar, stödja som ni kan (choklad efter förluster på tävlingar är inte stöd). Det handlar mest att lita på tränare, förstärka effekter av deras arbete genom att ha samma värderingar inom idrott, att lära sig prioritera idrott under visa perioder även om det krockar med mormors födelsedag, eller fotbollsmatch AIK-DIF på fridens arena som gör att det kanske är lite svårare att ta sig till träningen.

Det handlar att lita på tränare, det handlar att låta honom göra sitt jobb… undrar hur många av er kommer till bilmekaniker och berättar hur ska han reparera era bil.

Men det handlar om att inspirera, att berätta att man kan nå högt men det krävs att jobba. Ungdomar är låta, människor är låta, och coacher är den döds-hotat grupp som försöker ändra detta, vissa att det går, en klok person sa att tränare är den person som ser vad du vill inte se, och som säger vad du vill inte höra, för att du kan blir den du alltid drömde att bli.

Tränare själva van en del, var med på tävlingar och träningsläger, var skadat och stod på prispalllen, och trotts massa andra skit som händer kring fäktning valde att stanna i fäktningen och jobba vidare, försöka passa vidare det som de har lärt sig själva. Varför?

För att vinna är det bästa de vett. Varje stöt som går som du vill, varje stund du bevisar fäktare på andra sidan att du är bättre, att du lyckades lura honom, att det du gjorde på träningen lönar sig nu, de stunder där du jobbar så att det brinner i vaderna och du hinner inte andas, att du samlar allt fokus för att träffa, och du träffar, och du kan skrika och släppa allt, för att ladda om inför nästa stöt, det gör dig beroende på ett sätt, och du vill ha mer.

Bakom masken du kan vara vem du vill, oavsett om du har mörkare hud eller inte, oavsett om du är den kaxigaste i skolan eller den mest tyst i klassen. Du jobbar för att du har sina mål och du vill uppfylla de. Jag säger att man kan nå sö högt man vill, och ”sky behöver inte vara limit” för det finns redan fotspår på månen.

Men hur ska jag nå medaljer och vinster om mina elever tror inte att de kan blir det de vill?

Jag försöker eliminera allt tänkande att lagom är ok och bra.

Det är den värsta bulshit jag vet om det gäller idrott.

Känner ni några idrottare som var lagom bra?

Lagom bra tar inte medaljer, lagom bra är de som åker på tävlingar och sitter på läktaren när bäst 64 kör vidare.

Vi kan inte vara lagom,

Era barn vill vara svensk mästare,

Era barn vill åka på EM och VM

Era barn vill ta medaljer på EM och VM,

Och jag som tränare säger att det går!

Det är inte lätt som en plätt, det är inte billigt heller, och man har ingen garanti att till slut blir det som man vill, men sånt fungerar det egentligen i vilken idrott som helst,

Alla kan inte vara Alexander Isak som skriver 9mln euro kontrakt som 17åring.

Men försöker man inte, då blir det inget.

Man missar alla chanser som man inte chansar

Man missar alla mål som man våga inte skjuta

Ska vi vara fäkt-turister, varsågod, jag hade precis möte med många ungdomar i klubben för att tydligt göra lite regler som vi har i klubben, rutiner. Jag kan anpassa min engagemang till hobby nivå om det är det vi vill göra, men vänta, varför EGF startades?

EGF startades för efter 96 medaljer på svenska mästerskap ÄFK orkade inte mer, de trodde inte att det går, … jag har sagt upp mig, och det var fäktare med föräldrar som initierade start av ny klubb, klubb som kan göra skillnad, och jag hoppas att 5 år senare, har vi kvar samma ambitions nivå.

Det finns faktiskt en tradition i klubben, vi har tradition att EGF fäktare är bra.

Många tränare ger beröm till EGF-are, för deras teknik, för deras stil, vi briljerar med fys träning i Polanica, medaljörer på kadett VM kommer, provar, och tackar när vi är halvklara för de orkar inte. Men de har redan medalj, och vi är långt bort från. 

Kristof som var hos os 5 månader, berättade att han förväntade sig värre skit här, men det visar sig att vi gör bra jobb, att vi tränar som de flesta bästa (även om motivation och disciplin varierar)

Men vi gör inga resultat… (resultat betyder top 16 och bättre på internationella tävlingar)

Så klart ett stort ansvar för detta hur är det med svenskt fäktning har Svenska Fäktförbund, system som vi har, eller snarare brist på systemet. Men om vi vill vara bättre, varför ska vi titta och vänta för resten? Kanske resten vill inte lika mycket åka på EM, eller vara svensk mästare, ska vi jämna neråt?

Vi måste vara tuffare mot varandra, och vi måste vara tuffare mot sig själv.

Varför en överviktig, skadad, otränad, 5 gånger opererad tränare kan kliva på pisten och inom en timme hinner fäkta mot alla som finns på träningen, medan de bästa juniorer i Sverige hinner hälften av detta, och t.om hinner de förlora mot den tjocka tränare?

Om de skulle bara våga, kunde de göra köttfärs med mig, fysisk kan de knäcka mig inom 3-4 minuter, och sen bara träffa när jag kommer be om mer luft att överleva.

Men allt sitter i huvudet.

Gnista som finns i hjärtat räcker inte.

Mod som sitter i huvudet räcker inte.

Ork att anstränga sig, att gå över gräns är väldigt liten, en bra träning verkar vara den som ligger mitt i vår ”comfort zone”, och den träning leder ingenstans.

När jag frågar någon varför man fäktas, och någon svarar för det är roligt. Då frågar jag vad är det som är roligt?

Långa jobbiga träningar är inte roliga, om man tycker så, då är man masochist eller liknande. Resor där man oftast hinner inte se något mer än tågstation/flygplats tävlings hallen och hotellet med närmaste restaurang är inte roliga heller. Fäkta mot bättre är inte roligt. Få skit från tränare när man inte lyssnar eller sköter sig inte på träningen är inte roligt. Förlora är inte roligt.

Vinna är roligt. Och det är ända som är roligt. Om vi har inga vinnarskallar bland våra ungdomar, blir det svårt att ha vinnare i framtiden.

Tillbaka till snacket på träningen vi gjorde även kort analys med ungdomar, ”varför du inte kan”?

Vad krävs att lyckas och blir svensk mästare?

Träna, blir bättre, lyssna på coach etc… (lite sånt)

Att blir svenskt mästare krävs egentligen att man är bättre än alla andra som ställer upp på SM J

Den dagen, den moment… och visst bakom detta har vi lång vägg med träningar, blod, tårar och svett brukar man säga.

Men har ni sett någon gång ungdomar som ger 100% på träningen?

Jag har inte sett det, tyvärr,

Om man ger inte 100% på träningen, hur vet man att man gav 100% på tävlingen?

Jag vet hur är det stanna 30min efter träning, för man orkar inte gå till omklädningsrum.

Vi har föräldrar som kommer hämta sina barn 15 minuter innan träning slutar, visar sig, distraherar barn och ger tydligt signal ”nu är det dags att åka hem”

Fram till jag var 19år, var det tränare som sa när vi kan gå hem, vi viste när träning börjar, men det var aldrig säkert när träning slutar.

Jag vet hur är det att låna en plaststol och ta den under dusch med mig, för benet skakar efter träning och man orkar inte stå medan man duschar.

Frågade kan ni träna 4-5 gånger per vecka? Flesta sa ”ja”..

då frågar jag varför ni inte gör detta? ”vet inte”

Varför kommer du inte på träningen på onsdag? – jag gör läxor

Måste du göra läxor på onsdag? Nej, men föräldrar bestämde att jag behöver en dag att göra läxor.

Men om man tränar på måndagar 18:45, då hinner man göra en del läxor på måndag då?.. jo

Kan man göra lite läxor på fredag? Jo,

Kan man göra lite läxor i helgen? Jo, (fast visa sa att det inte går.)

Fan, om man gör lite läxor dit och dit, och planerar det bättre, plötslig kan man träna alla dagar,

Mer träningar, ger coachen mer tillfälle att jobba med mig, och det kanske leder till bättre resultat.

Och egentligen skulle skola orka hålla disciplinen och använda den tiden som elever finns i skolan då skulle de behöva inte alls göra läxor – se Finland. Om våra fäktare är duktiga elever varför måste de spendera så mycket tid att göra läxor då? Något som stämmer inte enligt mig.

Kanske måste jag arrangera en föreläsning om studieteknik? (det kan jag också)

Frågade om tävlingar?

Om det går att åka på flera, flesta ”trodde det”.. ps. om barn åker på tävling, hela familj behöver inte följa! På riktig.

Vi pratade om olika situation som hindrar os från träningen

Efter 5 minuter visade sig att hinder för att träna mer, är inga hinder, man måste bara skärpa sig själv och istället vara bekvämt, köra vidare.

Som sagt, ungdomar kommer alltid vara trötta efter skolan, de kommer välja oftast att göra något helt oproduktivt och bekvämt än något som är krävande, dessutom man kan träna även de dagar man har idrott i skolan.

Det är aldrig fel om barn gör något annat i livet än fäktning, inga problem att hitta idrott som de tycker är roligt också, inga problem att spela fiol eller piano, inga problem att träffa kompisar.

Men om man väljer sina mål, som 10-11-12 åring, måste man vara medveten vad krävs att jag når det jag vill.

Tänk att nånstans i världen finns någon som precis när du inte tränar, han träna. och när ni träffas på pisten nästa gång, han kommer vara snabbare, starkare, bättre, och han kommer vinna.

Vi pratade om 10.000timmar, myt eller inte myt, alltid en teori som man kan fundera på.

Bruce Lee, sa, att han är inte rädd av en människa som tränar 10.000 kick, men han är rädd av människa som tränar 1 kick 10.000 gånger. Jag gillar Bruce Lee.

Har ni pratad någon gång med sina barn, och frågad hur lång vill de nå med fäktning?

Så länge man tycker att det är 2ggr per vecka ”kul-aktivitet” och förväntningar är på samma nivå, inga problem för mig,

Men just nu 22 fäktare sa att de vill ha medalj på EM och VM, och de verkade medvetna att det är inte lätt, varför de säger att de inte ”kan” trotts de vill?

Vem sa det till de?

Varför är de begränsade?

Så klart är det svårt att förvänta sig från en 11-12 åring inställning ”who of you motherfuckers will be 2nd? Becouse I will win this shit”

Men någon form av viljan, kamp i hjärtat måste finnas, annars våra chanser att lyckas är väldigt små.

Jag vill inte jobba med folk som inte tror.

Jag har faktiskt inte tid att jobba med folk som inte tror.

EGF startades för folk som tror!

Kanske vi måste införa ”tro” test vid rekrytering till nybörjagrupper… vet inte

Att förlora när man jobbade bra på träningen, att förlora när man gav 100% av sig på pisten, är ok, då vet vi att vi måste vara bättre nästa gång, denna gång motståndare var bättre.

Ibland motståndare har tur, eller domare gjorde fel,

Men även svenska idrottare säger att ang. tur vet de inte mycket, förutom mer de tränar, då mer tur brukar de ha.

Men om vi tränar inte regelbundet, om vi hittar ursäkter att inte göra 100%, och förlorar vi, då är det bara vi som ska bära den känslan. Då finns inget fel på mamma/pappa, tränare eller domare.

En skada är inte anledningen att inte komma till träningen.

Har man bruten arm, tränar man bolen och benet,

Har man brutet ben, tränar man överkroppen,

Vissa redan fattar detta, visa lite mindre.

Visa är skadad, och ska göra rehab. gör de detta? Visst, 2-3 gånger per vecka, varför inte varje dag?

Jag vet och är medvetet att idrott inte har samma värde som förut, kanske i Sverige hade den aldrig samma värde som i Polen eller Ungern.

Jag håller med att fäktning ger ingen framtid, (fan, valde helt fel)

Men flesta av er hade säkert en passion i livet, och hoppas att många kunde satsa på den under visst tid, jag bara önskar att vi tillsammans ger möjligheter och förutsättningar till våra fäktare att de som har fäktning som sin passion kan gå hur lång som helst.

Dessutom det är en praxis att fäktare som går långt med sina resultat, går också långt med sina yrkeskarriärer. Den disciplin, den målmedveten process är inget annat än körövning innan riktiga utmaningar kommer i livet.

Jag har en del ideer hur jag vill jobba inför kommande säsong. Vart ska jag ligga fokus, så länge mina armbågar klarar, så länge jag inte ge upp pga svenskt ”lagom-mentalitet”.

Cause sometimes you just feel tired,

Feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.

But you gotta search within you, you gotta find that inner strength

And just pull that shit out of you and get that motivation to not give up

And not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse

I Sverige är rätt populärt begrepp om ”innerst samtal”, jag önskar att mina elever, även ungdomar har sånt, hitta svar på ”varför”?

Varför jag vill fäkta, hur lång vill jag nå med min fäktning?

Om ni har svar på den fråga, då jag kan berätta till er vad det som krävs,

Sen ni kan fundera om det är värt.

Det finns inga genvägar,

Det finns inte ”kanske nästa år”

Det är egentligen, bestämma sig, och gör det som man ska. Göra, inte ”ska göra”

Jag har en svenskt landslaget med fäktare som ”ska göra” saker, men det aldrig sker.

Sluta ”ska”

Börja göra.

det krävs så lite

En tanke efter helgen...
"det krävs faktiskt så lite"

I dagens tider föräldrar fixar allt för sina barn, skjutsar hit och dit, betalar för allt, och kräver nästan inget,allt finns egentligen på silver talrik.. redo att ta, tugga och svälja,
alla berättar "sky is a limit"

Varför är det så få, som vill utnyttja dom förutsättningar för att blir bäst?

Det räcker bara bestämma sig att göra något och börja göra detta regelbundet, steg efter steg, bättre och bättre, utan fundera veckor "vad händer om", utan att kolla vad gör dina kompisar..

ett 10 dagars träningsläger under sommaren räcker att "vända om tänkarna" ett par veckor med lite mer regelbunden och fokuserat träning räcker att märka att man gör steg framåt, några ord med motivering räcker att tända eld..

Elden kommer driva framåt när man vaknar på morgonen och känner att man är trött..
skola, läxor, träning.. sova..
skola, läxor, träning.. sova..

Någonstans finns också trötta fäktare, men de kämpar och tränar trotts andra väljer "ta det lugnt idag och vila"
... "if you want something  you' never had, you have to do something you've never done" ...

varför är det så få som orkar göra detta?
det är så enkelt.. inte lätt, men enkelt faktiskt,

Tessan Moberg​ bestämde sig att göra något mer...
2 månader senare håller hon guldet från en nationellt U13 tävling...

nej.. det är inte satsning eller tidigt specialisering som kanske några tar upp, det är medvetet långsiktig och väl planerad allsidigt träning.. sånt som jag erbjuder om man vill gör något på riktig med mig som tränare (inte kanske.. inte om det går)

De som vill vara duktiga på piano ska träna varje dag..
De som vill vara duktiga på fäktning ... ska träna varje dag..
finns annan alternativ ?

hur många fler guld blir det för Tessan ?, vet inte...
Men just nu hon gör det hon ska att det ska vara fler....

foot work nr.157.. and Im back

Long time since I wrote something here. Many reasons, and some are just excuse.. fuck excuse.
Im still working, still trying develop my practice method.
My last video became very poppular so I decide that maybe putting some videos with examples of my work can give inspirations to other coaches.

I think is very important to try find methods which help develop many skills. and are quite funny..

no one likes 3 minutes foot works...
why we do 3 minutes food works ?
there is no such a moment in fencing match like 3 minutes foot work.
no one like it, and just few work very good during this excercise

So here you can find an example how to make foot work litle less boring.

This was a first round and as you see few fencers didnt work as they should, but after few rounds when you tried all exercises and you remember them, its time to work really hard..
and believe me 20 rounds.. its not easy peasy..

motivation

Long brake since last time,
not because I dont want to write,
not because I have nothing to write about,
but my days are always about priority,
blogg is not the highest priority right now, I need to do my work first, quite a lot of work...

but it looks like I have few days "break" now,
yeap break, 7 days before I will start training camp as a firts step of preparation for next season,
season nr. 8 in my coaching carrier..
as usually few goals, goals on the way to reach my dreams..

do you know what is a difference between goals and dreams?
for me its quite easy..
difference between dream and goal, is just that goal has a deadline!

I have few deadlines in this season,
maybe its not so humble to tell everybody what are you gonna do,
but I think this is some kind of currage and ambition to do it.
its always how bad you want it, its about how hard you work for it, and how good prepare you will be when momment "its all about it" comes.

I keep some statistics, actually a lot of statistics,
competitions, practices, victories, defeats, and medals..
Its possible that I will write a book about it some day...

Maybe its little easier to get medals in Sweden, hard to compare for sure,
but my students won already 93 medals on Swedish Championships, (U13,U15,U17,U20 and seniors)
so first goal for new season is quite simple... I want to finish season 2013-2014 with 100 medals in my pocket!
7 left.. maybe not many, maybe quite easy.. but we will see,
When I count we got (average) 9 individuall medals during season..
sometimes even 13.. but sometimes just 4.
Im motivated to do it, work for it, so I just need to find fencers who are ready to do it too,
Fencers who want it really bad...
"challenge accepted"

I "didnt work" last 3 weeks but I havent holidays last 3 weeks
I think that fencing coaches have no such a thing like holidays
there is always something to do,
read, watch, think, plan
I had few days traveling, but my mind was busy.
to find new ideas...
to find motivation...
its not that I have no motivation.. I have a lot of motivation,
but its important to find new one, new goals, new things to believe,
I try dont forget about old goals, those who are still in progress,
but every year, every month I try to find something new, new possibilities, new oportunities

I found time to work my self, became frustrated how bad I became in few things I was quite good some time ago
so there is another goal.. work myself atleast 6h per week, make come back, be fit again,
as a very busy fencing coach and family guy.. it will be not easy (F..g not easy)

I found time to read a lot.. books, articles,
some of them not first time, and what is quite interesting I found new things in those words, new sense, maybe this is a matter of expierence, better knowedgle.. maybe I understand things better now,
so another goal is that I need (yes, not should, I need) read more,

Seems like I try do a lot off things to avoid this quite poppular quote:

"If you always do,
what you always done,
you will always get
what you always got"

So make changes, find new motivation,
new season is coming